Skidpremiär

I måndags kväll köpte Micki ett par längdskidor med tillhörande utrustning (pjäxor och stavar, fast stavarna ingick inte i paketpriset.... Vem vill åka skidor utan stavar?!) och idag var det dags för premiärtur! Johan har fått låna sin pappas skidor från 1800-talet, så jag fick lite sällskap! Hade kollat upp på skidspår.se (briljant sida) att det skulle finnas ett bra och framförallt upplyst spår i Hellgrenshagen i Malmslätt så vi packade in grejorna och gav oss dit.

Till en början gick det lite skakigt innan vi hittade balansen men efter ett tag kunde vi ta oss fram hyfsat, fast det hade nog i ärlighetens namn gått snabbare att promenera...

Efter ett tag kom vi till första utmaningen, en utförsbacke! Jag konstaterade att bästa strategin var att böja på benen och försöka hålla balansen och förlita sig på att skidorna stannar kvar i spåret. En mycket bra strategi kan tyckas, om det inte vore för att det uppenbarade sig en kurva i slutet av nedförsbacken där spåren helt plötsligt försvann. Tjoff sa det när Johan föll i ytterspåret, två sekunder senare sa det Tjoff SKRIIIK, och Micki föll som en fura ner i en snödriva.

Genast kom vi till utmaning nummer två, att ta sig upp från sidliggande med ett par skidor på fötterna. Som tur var gick det precis förbi ett par med en hund, och mannen i paret kunde tillsammans med Johan hugga i och baxa upp mig. Tack för det!

I nästa nerförsbacke gick jag! Johan gjorde en modig chansning, som tyvärr även den slutade i en snödriva.

Men vi fick mersmak och ska ge oss ut på en längre tur på lördag förmiddag! Nån som vill följa med den här superskidaren och hennes vapendragare? :)